Senaste inläggen
Började min praktik den här veckan och det känns väl bra antar jag men är lite besviken på att jag bara har 4 engelska lektioner i veckan...mest med tanke på att jag ska hålla i 40 timmars undervisning i veckan :O jo men tjena!
Har bråkat med pojkvännen...hoppas det blir bättre snart, svårt med långdistans :( älskar ju honom så förbannat mycket!
Precis som sist så känns det långsamt bättre. Det som gäller är att hålla sig sysslosatt så inte tankarna går till älskling hela tiden. Igår var det jobb som gällde (gjorde grekisk sallad till 80 pers >.<) och idag ska jag skriva en litterär uppsats på "Purpurfärgen", onsdag och torsdag är det återigen skola och jobb som gäller! Man blir trött men jag slipper åtminstone vara ledsen 24/7.
Igår bestämde jag mig för att åka till hjärtat igen den 2 november och jag bokade biljetterna så nu är man nästan 700 kr fattigare, men det är det värt eftersom jag får spendera nästan 4 dagar med den bästa jag vet!
Läste något bra igår: det bästa med långdistansförhållanden är känslan när man äntligen ses och allt känns så bra, men det gör lika ont varje gång man skiljs åt igen eftersom man inte vet när man kan ses nästa gång, jobbigt att sitta på ett tåg i 5,5 timmar å inte kunna göra det man helst av allt vill göra nämligen krypa ner under täcket å bara gråta.
Var hos älskling i helgen och det var hur mysigt som helst, men igår när jag skulle åka hem igen så var det lika smärtsamt som vanligt. Det känns sjukt jobbigt och omänskligt att inte få träffa den man älskar förrän i slutet av november igen. Vill bara vara hemm och gråta hela tiden, har inte lust att gå i skolan, vill inte jobba och framför allt vill jag inte bo här utan den som gör mig hel. Kärleken är hård och orättvis.
Alltså nog för att jag är bra på engelska men det är ju för fan löjligt mycket man ska hinna läsa varje vecka, det är inte något mänskligt tempo här inte...men det är bara att kämpa på och göra sitt bästa helt enkelt och se fram emot de kommande roliga helgerna :)
Hatar att du är så långt borta!
Kanske är själviskt att skriva så den 11 september, 10 år efter attentaten, så många människor som förlorade nära å kära...
Men jag måste ändå leva i nuet!
Mitt hjärta sväller över varje gång jag läser detta inlägg i hans blogg:
Nu ska jag åter i västerled till en fantastisk plats och ett riktigt bra arbete, detta för dock med sig att jag är tvungen att lämna det finaste i mitt liv här hemma i fosterlandet. Det är på inga sätt något jag gör med glädje men jag är säker på att kärleken segrar och blir starkare av en sådan utmaning.
Har nog aldrig varit så här lycklig förut <3
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|